Här väntar vi på bussen till Stjärnhov, efter att ha tagit pendeltåget till Gnesta.
Här väntar vi på bussen till Stjärnhov, efter att ha tagit pendeltåget till Gnesta.
Efter att sedan tagit taxi till Ånhammars gård åt vi omedelbart lunch vid detta bord av ett (förmodat) gammalt kvarnhjul.
Här står jag startklar efter måltiden, då det typiskt nog började regna. (Fast bättre än senaste lunchen här, då vi fick regnblandad snö.)
Första biten blir längs landsvägen bort från Ånhammars gård.
En mycket gammal ek och en relativt gammal man.
Vi passerar den s.k. kammarstenen. När jag var i 30-årsåldern kröp jag igenom den spricka som går tvärs genom stenen.
Nu har vi kommit fram till skärmskyddet vid Ösjön. Här ska vi även tälta för natten. Jag tar hand om matlagningen.
Och kompisen Bengt får ta hand om diskningen.
Här är jag nästan klar med att sätta upp mitt tält. Men oj vad stel jag är nuförtiden.
En inblick i Bengts tält. Mitt syns i bakgrunden, liksom vindskyddet och Ösjön.
Det är bra med ett skärmskydd när det regnar och man ska laga mat.
Med enbart tält hade det varit betydligt krångligare och/eller blötare.
Det är mycket vackert vid Ösjön. En av de trevligaste rastplatserna längs Sörmlandsleden.
Andra dagens vandring har startat.
Längs denna sträcka finns denna intressanta stenbrygga.
Det sägs att sjukdomar kan botas om man dras under bryggan. Jag märkte dock inget.
Tur i alla fall att det inte blev en jordbävning just nu. (Sannolikheten är ju fruktansvärd liten, men inte obefintlig.)
Bengt tog för säkerhets skull den övre vägen förbi bryggan.
Här passerar vi Övre Horsbetslen.
Bengt vandrar.
Lunchrast dag 2.
Dags att packa ihop för fortsatt vandring.
På många ställen är det mycket gott om vitlav.
Framme vid skärmskyddet vid Västersjön intill Henardalens naturreservat.
Tälten är uppsatta, och nu lagas det mat (soppa och smörgås).
Kvällsstämning vid vår andra tältplats.
Det finns många läskiga platser längs Sörmlandsleden. Denna väg undvek vi, för säkerhets skull.
Eller rättare sagt, porten ingick inte i leden och planerna.
Minirast. Jag dricker apelsinjuice.
Dags för tredje dagens lunch.
Även denna rast vid en liten sjö. Självklart, om det är möjligt.
Men som synes lite knepigt att komma ner till stranden för att diska;
lite "vadning" i sankmark krävdes.
Skyltning från den tiden socknarnas gränser var viktiga.
Vandringen avslutades i Malmköping där vi tog buss till Sparreholm.
Här väntar jag på nästa buss som tar oss till Gnesta, där cirkeln blir sluten.
