I liggvagnen till Abisko känner jag mig hemmastadd med fem teknologer eller naturvetare. En av dem är faktiskt teknisk fysiker, precis som jag.

Mycket teknik- och miljösnack alltså, så resan går mentalt snabbt trots en timmes försening.

Här är en länk till en video (11 MB) från ankomsten till Abisko Turiststation.

Där äter jag lunch (torsk och potatis), och sedan bär det av direkt mot Kårsavagge. Här står jag startklar.

Min plan är att vandra upp till dalen Kårsavagge och följa en rutt enligt rödprickad linje på kartan intill. Mer detaljer syns på kartor längre fram.


(Om du är road av att se vilken mat som har jag med, se längst ned.)

Innan stigen mot Kårsavagge börjar korsar jag Abiskojåkka på bron med lokalvägen till liften. Till vänster syns den häftiga ravinen och till höger hålet som jokken rusar ner i, under järnvägsbron.

En bit upp i sluttningen möter jag två danskar på utflykt från sin husbil som de parkerat vid Abisko.
De röker som f-n, och jag har svårt att förstå dem, men vi har trevligt ändå. I bakgrunden Torne Träsk (högra bilden).

Det är björkskog i hela backen upp till Kårsavagge.
Men så fort det planar ut börjar skogen glesna.

Efter 6,5 km och 250 m stigning är det dags för första lägret. Det blir så fort det börjar likna kalfjäll, alldeles nära bron över Kårsajåkka.
Men det blir svårt att hitta en acceptabel tältplats; marken är ganska knölig. Tur att jag är ensam så att jag kan utnyttja en relativt plan "ränna" som jag placerar tältet rakt över så att "sängen" hamnar där.
Jag kanske borde ha gått över bron och kollat platserna där det röda tältet står, se bilden.

Lite fler bilder från första tältplatsen invid Kårsajåkka.

Vandringen dag 2 fortsätter in i Kårsavagge. Det är djungelikt här och var i dalgången.

Rast vid en jåkk. Det har hittills varit mycket varmt, egentligen för varmt att gå.

Blomsterprakten är stor. Här är en äng full av gula fjällvioler.


Och smörblommor och midsommarblomster förstås. Här är det försommar!

Lunchen lagar jag vid Kårsavaggestugan, men jag glömmer att fotografera. Jag är tydligen helt fokuserad på matlagningen, plus ganska slak av värmen.
Så här snor jag en bild från STF. Och ger en länk till fler STF-bilder från stugområdet.

Det blir tortellini med ostsås och äkta parmesanost! Jo, jag har faktiskt med ett rivjärn i miniformat!

Efter 10 km är det dags för andra tältningen, precis där jag nästa dag ska inleda den våldsamma stigningen till Låktatjåkkastugan. Kvällsbild resp morgonbild. Det visar sig vara ett j-a mygghål, precis som förra tältplatsen.
Jackan har jag endast för att skydda mot myggen; under den bar överkropp!

Tredje dagen är det vandring rejält uppåt, från 700 till 1238 m.ö.h. I början är det mycket brant, ibland måste jag ta några "steg" på knä för att vara säker på att inte få muskelsträckning eller falla bakåt.
Här har jag kommit en liten bit upp i den knepiga backen med omväxlande gräs och ris. Efter ett tag tappar jag bort stigen, så det är bara att "klättra" efter eget vägval (inkl kompass förstås).

Och nu är jag ännu lite högre upp i backen. Det är lite småknepigt att fotografera i den branta sluttningen.

Lite utsiktsbilder från denna höjd.

Så behändigt att det dyker upp en stor jåkk alldeles intill leden just när det börjar plana ut och jag är hungrig (och törstig!). Dags att laga lunch. Makrill i tomatsås med kokt basmatiris. Och jåkkvatten förstås. Te, kakor och torkade aprikoser till "dessert".
Så bra att även snölegor börjar dyka upp. Jag fyller en ½-litersflaska med snö och lägger intill mina kylvaror.

Dags att vandra vidare. Det är fortfarande uppför till Låktatjåkkastugan, men inte hela tiden och inte lika brant utom på enstaka ställen som till höger om vattenfallet där framme.

Och nu börjar det komma typiska högfjällsväxter. Vänstra bilden visar fjällgentiana, den högra purpurbräcka trodde jag först, men det är ju fjällglim.
Tyvärr ger bilderna inte full rättvisa åt färgerna; gentianan är djupblå på ett sätt som bara måste ses. Den öppnar sig f.ö. endast om det är varmare än ca 10 grader och solsken, vilket inte är så vanligt på dessa höjder. (Men just nu är det alldeles för varmt.)

För att inte tala om isranunkeln (bild till vänster)! När inga andra växter pallar klimatet, då trivs denna blomma. Växer vid/nära snölegor och blommar upp så fort snön smält.

Trots värmen ligger is kvar på sjöarna, på drygt 1150 m.ö.h. Det var nämligen ovanligt kallt i början på sommaren. Vid midsommar föll det snö här uppe i Lappland. Bra för mina kylvaror.

Efter 6 km, men framförallt 540 m stigning, är jag äntligen framme vid Låktatjåkastugan. Här blir det eget rum med säng, duschning och en trerätters middag: Västerbottenspaj, en grönsaksrisotto och - inte minst - kladdkaka med hallonsås. (Bilder från sena kvällen efter maten.)

Rummet är ganska litet. Men skyltningen "BAJSALÅKTA 8 m" till WC är klar och tydlig. (Det är en "mulltoa" med ett djupt hål utan synlig botten. Säkrast att ta av sig armbandsuret innan bestyren.)

Kartan nedan visar de tre första dagarnas vandring inklusive de två tältplatserna.

Nästa dag är det regn när jag startar. Det blir inget fotograferande.
Nu när jag bär regnkläder i denna värme är det - som väl är - utförslut. Tur i regnet dyker det upp ett vindskydd; det lilla huset syns till vänster om vattenfallet. Där fixar jag lunch: Torkat nötkött (bresaola) med rotmos samt förstås te och kakor + godis. Jag får sällskap av barnfamilj på väg upp till Låktatjåkkastugan.

Strax därefter blir vädret bättre och det slutar regna. Utsikten förbättras. Man ser Torne träsk och E10-an.

Nu börjar jag tvära över och skråar orösat till dalgången Kärkevagge där "Trollsjön" ligger, istället för att först gå ända ner till Låktatjåkka station, för att inte förlora 200 m i höjd. Men det borde jag kanske inte ha gjort. Till att börja med hittar jag bra renstigar, men mot slutet hamnar jag i alltför frodig grönska så jag får "krypgå" fram för att inte falla ner i osynliga gropar.

Men å andra sidan träffar jag på denna granna växt. Tyvärr har jag (ännu) inte lyckats klura ut vad det är.

Om man bortser från ett antal hav av stenblock så är hela dalen Kärkevagge som stora blomsterängar med blåklockor, smörblommor m.m. På fuktiga ställen växer även stora ormbunkar.

Några kilometer före Trollsjön börjar jag bli trött och vill slå läger. Men de flesta småjåkkar har torkat ut pga värmeböljan. Men äntligen, efter 10 km denna dag, hittar jag en rejäl jåkk, så att jag kan leta lägerplats. Det tar dock lite tid; till slut hamnar jag alldeles intill ett stup. Det gäller att se upp om man går ut otillräckligt vaken på natten.

Nästa dag, den femte vandringsdagen: Efter endast 1 km och 100 m uppför är jag framme vid Rissajaure, "Trollsjön". Med denna omgivning - och den alltför höga värmen - tar jag redan ta fikapaus.

Den heter Trollsjön för sin azurblå färg och för att siktdjupet är stort. Det påstås att man kan se ända ner till botten även där det är som djupast. Det är många bar- och bikini-bröstade lokalboende (Kiruna, Narvik) som är på dagsutflykt hit denna söndag.

Efter en lång paus bär det iväg mot Vassijaure stn. Men jag orkar inte gå länge innan värmen sätter stopp. Så dags för lunch. Tortelini med ostsås för andra gången.

Efter endast 6 km denna dag - värmen är jobbig - slår jag läger med utsikt över Torne träsk, nu med malmbanan med Vassijaure stn och E10 inom synhåll, dock inte ljuden därifrån.

På morgonen blir det lite chockartat när jag tittar ut från tältet. Går det att se stigen när jag kommer ner i dimman?

Men dimman/molnen lättar långt innan jag har fått ihop packningen, och efter en dryg timme närmar jag mig Vassijaure stn.

Nere vid järnvägen, just när jag börjar fundera på hur jag ska korsa tre-fyra spår, dyker följande skapelse upp. Man har kanske haft incidenter tidigare.

Vid Vassijaure stn tillagar jag te och lite "halv lunch" i väntsalen; bekvämast så med bänkar och toa. Glömde tyvärr ta foto av detta.

Sedan går jag mot Katterjåkk stn via den gamla rallarvägen. Det visar sig vara en riktigt trevlig stig.

Överbyggnaden ("röret") för tåget skyddar snö från att driva ner på spåret då detta är nedskuret i berget/marken.
Och visst finns det "rallarrosor" vid Rallarvägen! Och i bakgrunden syns också nordisk stormhatt, de blåa höga blommorna.

Bron över Vassijokk och över Katterjåkk. Belysningen på den senare vittnar om att jag nu åter närmar mig civilisationen.

Katterjåkks gamla turiststation är från den tiden då ingen landsväg (E10) fanns och ligger därför - helt naturligt - alldeles intill Katterjåkk station. Mycket bekvämt, men klarar man av att sova när malmtågen dundrar förbi? Fotot taget från perrongen.

Efter att ha provianterat i Konsumbutiken i Katterjåkk (500 m från järnvägsstationen) bär det vidare på leden längs Katterjåkka upp mot sjön Katterjaure. Molnen börjar nu hänga lågt och det kommer regnskurar allt tätare.

Efter 12 km vandring denna dag är jag uppe vid sjön. Men jag ser den inte först. Sikten är nog inte mer än 50 meter, och regnskurarna pågår nu mer än 80% av tiden. Så något fotograferande blir det inte denna kväll.
Dimman/Molnen gör att jag inte kan spana efter en bra tältplats. Jag är glad när sjön äntligen skymtar fram i dimman, och jag väljer - lite desperat - att tälta nere på en sandstrand.

Inte alls bra! Det kommer in sand i kängor och tält, och jag har fullt sjå att se till att sand/grus inte hamnar i köket och maten. Det blir makrill med tomatsås och basmatiris, för andra gången. Enklast i detta krångliga väder - riset kan koka utan tillsyn, så att jag mestadels kan vara i tältet.

Enda bilderna från tältplatsen tar jag på morgonen efter det att jag fått ihop packningen. Regnet har nu nästan upphört.

Den lite torrare fläcken visar var tältet har stått, innanför ringen av de stenar som höll fast tältpinnarna. Som synes ganska grusigt.

Eftersom molnen fortfarande hänger lågt, så är det stor risk för dålig sikt även denna dag. Därför väljer jag att gå tillbaka till Katterjåkk station, istället för mot Katterat eller Bjørnfjell. Jag har redan förbrukat reservdagen, så jag har inte tid med strul i dimma. Man måste kunna se rösningen på långt håll; den norska leden går mycket över berghällar och då bildas inga stigar; jag hade varit helt beroende av stenrösena alltså, för att komma rätt.



Jag är nog också lite vandringstrött, för när jag ska gå iväg börjar jag – under någon tiondels sekund – att titta mig omkring efter cykelhjälmen istället för vandringsstaven.


På vägen tillbaka börjar dock vädret bli bättre. Det blir trevligare att betrakta den stora blomsterprakten längs Katterjåkka, bl.a. smörblommor och midsommarblomster. Jo, där norrut och lite högre upp är det försommar nu.

Strax före Katterjåkk stn möter jag en granne från Ljuskärrsberget, plus två av hennes väninnor. Vi blir båda så överraskade att jag glömmer att ta ett foto.
Efter 3,5 km från tältplatsen är jag åter vid Katterjåkk stn. Vandringen är över. Jag plockar fram tältet och hänger ut det på tork.

På kartan nedan syns de fyra sista dagarnas vandring.

Sista fotot blir mot Lapporten, taget inifrån tåget vid Björkliden stn. Jag lyckas alltså boka om och åka hem direkt en dag tidigare.

Sammanfattning: En av de varmaste fjällvandringar jag varit med om.

Proviant

Tortellini (2x125 g) med pastasås (pulverpåse) + parmesanost (2 port.)
Makrill i tomatsås (2 småburkar) + basmatiris
Torkat nötkött (Bresaola), 70 g, med rotmos (pulverpåse)
Varma-koppen (2 st av vardera frukt, hallon, kantarell, ost-broccoli) kompletterad med Couscous (0,8 dl)
Chokladdryck Ögonblink (5 påsar)
Tepåsar, 25 st, olika sorter
1 pkt fullkornsbröd, ca 600 g
1½ pkt sportbröd, 1½ x 275 g
Fazer Crisp Rye ("halvpaket" 100 g),
Flingor START, 100 g
Bordsmargarin (som tål både värme och kyla = "Flora"), ca 150 g
Ädelost "Blå Castello", 100 g
Långlagrad Grevéost, 150 g, färdigskivad
Rökt renstek, 80 g, skivad
Chokladhavrekex, 150 g
Chokladkaka, 100 g
Cashewnötter, 125 g
Chokladdragérade jordnötter, 100-200 g
Torkade aprikoser, 10 st
Kryddor (oregano, svartpepar, dill), buljongtärning, några nypor salt.

Färdkost för tågresan
Hårt bröd, morötter, äpplen, chokladmuffins med vanlijkräm, svart-vinbärsjuice och äppeldryck (tot 1,5 l).
Därtill hoppas jag att det finns renskav till middag i restaurangvagnen.